nordr

M/S Atland och K/V Atland

Fartyget M/S Atland tog sig mellan platser och lät dem mötas. Från Eriksbergs röda tegel till Mumbais myllrande marknader och Nassaus färgsprakande fasader. M/S Atland finns inte längre, men principen har vi tagit vara på – det där med att samla på intryck och låta dem färga av sig. Resor med oväntade möten. Det känns kanske inte helt svenskt, men väldigt göteborgskt.

En hamnstad som vår är på många sätt en perfekt metafor för Atland. Mångsidig snarare än avskalad. Social snarare än solitär. Nyfiken snarare än inåtvänd. Så vi bygger ett kvarter därefter. Där hemkänslan infinner sig redan utanför porten,  snarare än när du kliver genom ytterdörren. Där både det gemensamma och det personliga hjälps åt för att skapa bostäder som matchar din särprägel och verkligen känns som hemma. Och där grannen blir något annat än en främling.

I kvarteret Atland blandar vi perspektiv – våra och dina. Det märks i de tilltagna takhöjderna. På de stora fönstervolymerna. De lekfulla trapphusen, och färgglada och sociala gemensamma utrymmena. I penthousens takfönster. Och på den trygga men vildvuxna gemensamma trädgården, såklart, där barnen kan påbörja sina egna små resor. 

Här lämnar vi utrymme för fritolkning och oväntade möten – människor, material och kulörer emellan. Så vill vi att Atland ska upplevas. Oväntat och lite oförutsägbart. Men omisskännligen hemma.

Oväntade perspektiv nedifrån och upp!

Monumentala portar. Iögonfallande kulörer. Inspiration från världens alla hörn. I K/V Atland är det oväntade ständigt närvarande. Här tar vi hänsyn till alla perspektiv. Från barnens rastlösa till livsnjutarens bakåtlutade – som med takfönstret som installerats just över badkaret i penthousevåningen. Vattenlek på gården för någon, stjärnskådning i ett varmt bad för någon annan. Det är så K/V Atland ska upplevas.

Hur växte K/V Atland fram?

Med en fot i historien och den andra i avsikten att skapa något helt nytt växer K/V Atland fram på toppen av Eriksberg. Arkitekterna Karin Axelsson och Gustav Zackrisson berättar om tegel, Eriksberg, influenser från de sju haven – och om att skapa något oväntat.